English 1861-1922 Godward was a Victorian Neo-classicist, and therefore a follower in theory of Frederic Leighton. However, he is more closely allied stylistically to Sir Lawrence Alma-Tadema, with whom he shared a penchant for the rendering of Classical architecture, in particular, static landscape features constructed from marble. The vast majority of Godward's extant images feature women in Classical dress, posed against these landscape features, though there are some semi-nude and fully nude figures included in his oeuvre (a notable example being In The Tepidarium (1913), a title shared with a controversial Alma-Tadema painting of the same subject that resides in the Lady Lever Art Gallery). The titles reflect Godward's source of inspiration: Classical civilisation, most notably that of Ancient Rome (again a subject binding Godward closely to Alma-Tadema artistically), though Ancient Greece sometimes features, thus providing artistic ties, albeit of a more limited extent, with Leighton. Given that Classical scholarship was more widespread among the potential audience for his paintings during his lifetime than in the present day, meticulous research of detail was important in order to attain a standing as an artist in this genre. Alma-Tadema was, as well as a painter, an archaeologist who attended historical sites and collected artefacts that were later used in his paintings: Godward, too, studied such details as architecture and dress, in order to ensure that his works bore the stamp of authenticity. In addition, Godward painstakingly and meticulously rendered those other important features in his paintings, animal skins (the paintings Noon Day Rest (1910) and A Cool Retreat (1910) contain superb examples of such rendition) and wild flowers (Nerissa (1906), illustrated above, and Summer Flowers (1903) are again excellent examples of this). The appearance of beautiful women in studied poses in so many of Godward's canvases causes many newcomers to his works to categorise him mistakenly as being Pre-Raphaelite, particularly as his palette is often a vibrantly colourful one. However, the choice of subject matter (ancient civilisation versus, for example, Arthurian legend) is more properly that of the Victorian Neoclassicist: however, it is appropriate to comment that in common with numerous painters contemporary with him, Godward was a 'High Victorian Dreamer', producing beautiful images of a world which, it must be said, was idealised and romanticised, and which in the case of both Godward and Alma-Tadema came to be criticised as a world-view of 'Victorians in togas'.  Related Paintings of John William Godward :. | A Classical Beauty In Profile | The Old, Old Story | A Fair Reflection | Ionian Dancing Girl | A Grecian Girl |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Pierre Francois Eugene Giraud
painted Gustave Flaubert vers in 1856
Michael Ancher
Danish Painter, 1849-1927 He studied at the Kongelige Akademi for de Sk?nne Kunster, Copenhagen (1871-5), where his teachers Wilhelm Marstrand and Frederik Vermehren encouraged his interest in genre painting. He first visited Skagen in 1874 and settled there in 1880, having found that subject-matter drawn from local scenery was conducive to his artistic temperament. In Will he Manage to Weather the Point? (1880; Copenhagen, Kon. Saml.) several fishermen stand on the shore, evidently watching a boat come in. The firmly handled composition focuses on the group of men (the boat itself is invisible); each figure is an individual portrait that captures a response to the moment. Ancher's skill at grouping large numbers of figures with heroic monumentality compensates for his lacklustre colour sense. A change in his use of colour is noticeable in the works produced after an influential visit to Vienna in 1882; he was deeply impressed by the Dutch Old Masters at the Kunsthistorisches Museum, especially the Vermeers. Their effect on his painting can be seen in the Sick Girl (1883),